Tillbaka i Tokyo 18.44. Jag åkte till hotellet direkt och det var faktiskt över förväntan och väldigt trevlig personal. Gick upp till mitt rum, tränade lite och tog en dusch. Sedan begav jag mig mot en whiskybar jag fått tips om – zoetrope. Det var en bit dit, tre stationer med tunnelbanan, men jag tänkte att det var värt resan. När jag med hjälp av Google Maps kom fram till rätt adress hittade jag inte baren alls. Men med hjälp av en bartender i närheten fann jag stället:
In i huset och ta en vanlig hiss upp till våning tre, jag borde lärt mig det vid det här laget … Väl uppe på våning tre visade det sig att just idag var zoetrope ABBONERAT fram till 22. Och när jag kikade in och fick den insikten så såg jag även att det inte alls såg så härligt ut att det var värt att hänga runt i en timme.
Så – ner i tunnelbanan igen mot shibuya…
Det är inte direkt som att gå ner på tunnelbanan vid östermalmstorg om man vill åka från Stureplan till Slussen, utan mer som att ta sig från Vasagatan till blå linje, dvs långt att gå innan man kommer till själva tåget.
Nu när klockan var över nio började jag bli extremt hungrig och matt. Jag hittade heller ingen restaurang som verkade trevlig, men efter en kvart tog jag bara ett random ställe och det blev bra!
De hade en grillad ekologisk kyckling på menyn som var deras paradrätt – serverades med en kräm på japansk lime och peppar som var supergod, lime-ig och pepprig. Stort, stimmigt, rökigt place där jag fick ett bord i ett hörn vid entren med perfekt utsikt över hela restaurangen.
Som ensam gäst (och enda icke-japan också av ca 200 gäster) märker jag att personalen tar hand om mig lite extra, tex med öl som kommer in så här:
Det var himla skönt att sitta i mitt hörn och bli omhändertagen, men jag ville vidare och efter lite råd från personer på vägen (ja, egentligen gav personerna på vägen mig mest tips om vilket område jag skulle till, väl där var det en bartender på en mysig bar där jag gjorde ett stopp som hade koll) hittade jag det som de sa var Tokys största houseklubb – Womb. Fyra våningar men bara ett stort dansgolv tala om:
Japans motsvarigheter till Rebecca och Fiona lirade på en av våningarna.
Bra DJ, ljud och ljus och väldigt bra stämning, men en timme räckte för mig. Att gå på klubb är ju helt klart roligare med kompisar!
Så – trots sista kvällen i Tokyo kör jag inte all in utan tar det lite lugnt. Längtar efter min lilla familj nu och ser fram mot att åka hem imorgon!
