Jag vande mig snabbt vid att resa ensam och det inbegriper ju oftast att äta utan sällskap. Idag kanske det gick till överdrift när jag har ett helt våningsplan på restaurangen för mig själv, men det var inte avsiktligt!
Låga stolar och bord, skulle Filippa och Gustaf ha gillat! Dock hade de kanske protesterat lite över maten:
Tofu gjord på äggplanta, toppad med lök och räka, serverad i sojasås.
Minsta burken: tofu med wasabi
Mellersta: gurka med superdupersmå bitar av vit fisk och rom
Gröna bladet: någon form av kycklingleverpastej, gelé med kyckling, någon form av fisk med äggula, det vita var ytterst oklart och slemmigt. Och det mörkröda ett taggigt sött bär.
Tofu i en småseg buljong toppad med svamp och äppelskal.
Sashimi på tonfisk, bläckfisk, och vit fisk,
Grillad fisk med ugnsbakad äggplanta, grillad paprika och små potatisrullar.
Fiskrulle med sharlottenlök och sjögräs, fiskpudding, gröna bönor, en blommformad pudding av något slag och limeskal.
Tempura – gröna bönor, majs, svamp, potatis, japansk räka.
Ris i buljong toppad med miniräkor. Pickles vid sidan, oklart vad.
Japansk persika, grönt-te-glass, pudding.
Detta var kanske den mest mystiska middag jag någonsin ätit. Vällagad, endast närproducerade råvaror så långt det är möjligt, vackert upplagt. Men smakerna i stort lite väl annorlunda för att jag skulle uppskatta allt som serverades, för att uttrycka mig väldigt diplomatiskt… Jag tror jag lyckades hålla masken dock, för när jag gick kom både servitrisen och kocken med ut och vinkade av mig!
