Resa till västra Turkiet: termalkällor, viner och Pamukkales vita terrasser

Dela inlägget:

Jag har varit i Turkiet flera gånger, men aldrig tidigare någon annanstans än i Istanbul. Och Istanbul gillar jag verkligen — pulsen, restaurangerna, takbarerna, hotellen, all sightseeing och allt intressant att se. Det är en stad jag gärna återvänder till.

Så när jag fick frågan om att följa med på en pressresa till västra Turkiet tackade jag glatt ja. Izmir, kusten och Denizli, sex dagar i mitten av oktober, och en resa som visade sig handla om något helt annat än det jag förknippat landet med. För det jag inte visste var hur mycket varmt källvatten det finns här. Vi bodde på fyra hotell på fem nätter, och tre av dem hade egna termalkällor. Det blev resans röda tråd: mineralrikt vatten som kommer upp ur marken och som människor har badat i på precis de här platserna i tvåtusen år.

Detta skulle bli vår rutt:

Här kommer en sammanfattning av de platser vi besökte och mina första reflektioner från resan. Mer detaljer kommer i mer detaljerade reportage om de delar jag tyckte var mest intressanta!

Izmir — större än man tror

Vi flög via Istanbul till Izmir, Turkiets tredje största stad. Med ett byte och några timmars väntan mellan flygen tog detta relativt lång tid, men hit går det inga direktflyg från Stockholm. (Läs mer om flyget till Izmir med Pegaus här). Jag måste erkänna att jag inte fick någon känsla för Izmir, vi bodde här bara en natt på Kaya İzmir Thermal i Balçova, en stadsdel sydväst om centrum i Izmir som är känd just för sina termalkällor.

Hotellet hade en rejäl bad- och spaanläggning: torrbastu, ångbastu, ice bucket att kyla ner sig i, och både inomhus- och utomhuspool med termalvatten. Själva hotellet var stort, men ganska anonymt — inte det jag skulle välja i första hand för hotellupplevelsens skull. Men badet och relaxdelen var riktigt bra! Efter en natt här fortsatte vi direkt att åka vidare utan att utforska staden, så Izmir är fortfarande en stad jag är nyfiken på!

Çeşme och Alaçatı

Vi körde sedan mot kusten, mot Çeşme-halvön. Vi stannade till i Alaçatı på eftermiddagen — en liten mysig ort med vitkalkade stenhus, smala gränder och många små butiker och restauranger. Hit åker många Izmir-bor på helger och lov. Så här off-season var det lite folk, så det var svårt att få den känsla som jag tror finns här en varm sommarkväll, men det såg klart mysigt ut!

Vi bodde dock inte i Alaçatı, utan en bit ifrån på Gaia by the Sea, ett litet boutiquehotell vid havet. Bara elva rum, och till varje rum hörde en egen liten termalpool på uteplatsen. Man kunde alltså ligga i varmt källvatten och titta rakt ut över Egeiska havet.

Detta hotell blev höjdpunkten av alla hotell under resan, ett riktigt härligt hotell – mer om Gaia kan du läsa här.

Seferihisar och de turkiska vinerna

Nästa dag åkte vi söderut till Seferihisar, som blev Turkiets första Cittaslow redan 2009. Cittaslow betyder ungefär “långsam stad” och är ett internationellt nätverk som växte fram ur slow food-rörelsen i Italien i slutet av nittiotalet. Bara mindre orter kan gå med, och de förbinder sig att värna det lokala: maten som odlas i trakten, hantverket, miljön och tempot i vardagen. I dag finns ett par hundra medlemsorter världen över.

Här åt vi lunch på Ayda Winery och fick lära oss lite om turkiska viner — vilka druvor som odlas här och hur odlingarna fungerar. Turkiet är ett betydligt större vinland än de flesta svenskar tror. Mer detaljer om vin och vingårdar i Turkiet kommer i ett kommande reportage.

Vi fortsatte sedan längre söderut, till Pamucakstranden nära Selçuk, där vi bodde på ett stort all inclusive-hotell vid havet. Det finns gott om sådana längs den här kuststräckan. Är du ute efter sol och bad, en lång strand, massor med pooler, äventyrsbad för barnen i kombination med termalbad, och inte har något emot stora slamriga hotellbufféer, är denna typ av hotell ett bra val. Även här fanns en spa-avdelning med hamam och här provade jag för första gången en äkta hamam behandling med skrubb och någon form av tvål-massage. Inte riktigt så avslappnande som en klassisk massage, men kul att prova!

Efesos

I Efesos åkte vi till en av Turkiets mest berömda antika platser — och en av Medelhavets bäst bevarade antika städer. Celsusbiblioteket står kvar med fasaden nästan hel, och amfiteatern rymde i sin tid tiotusentals människor. Man går på samma marmorgator som romarna gick på. Helt klart en fascinerande plats – och det var fullt med folk en vardag i mitten av oktober, så jag kan bara tänka mig hur packat det är här under högsäsong! Läs mer om Efesos i detta reportage!

Vi besökte också Jungfru Marias hus en bit därifrån, ett pilgrimsmål dit människor kommer från hela världen. Värt ett stopp om man ändå är i närheten – eller om man är starkt troende.

Denizli, Pamukkale och Kleopatras pool

Sista etappen tog oss österut genom inlandet till Karahayıt, en liten men trevlig ort strax utanför Pamukkale. Också här finns termalvatten — men här kommer det upp järnhaltigt, så formationerna blir roströda i stället för vita.

Vi bodde på Doğa Thermal Health & Spa. Femstjärnigt, men med några år på nacken. Ett mysigt hotell, med personlig service, en god middagsbuffé och en bra frukost — och betydligt mindre hetsigt än de stora all inclusive-anläggningarna vid kusten. Här fanns varma pooler inne i själva hotellet och en stor themalpool utomhus.

En kväll åkte vi in till Denizli, en halvtimme bort, för att äta på Garson Şükrü — en restaurang som ägs och drivs gemensamt av alla som jobbar där. Vi fick en klassisk turkisk meny och det var helt klart värt bilresan dit. Rustik mat, men en av de bästa måltiderna vi åt på resan och härligt stimmig stämning.

En morgon tog vi en promenad till stadens lokala marknad. Alltid lika kul att gå runt på marknader som dessa och kolla in vad som säljs. Nu i skördetid exempelvis granatäpplen, torkade äggplantor, russin, nötter och olivolja.

Pamukkale – Bomullsslottet

Dagen efter åkte vi till Pamukkale ”Bomullsslottet”. Här finns kalkrikt källvatten som i tusentals år runnit nerför bergssidan och byggt vita, trappstegsformade bassänger. Man går barfota nedför terrasserna och det är en riktigt cool miljö!

Ovanpå terrasserna ligger Hierapolis, den antika stad som byggdes här just för källornas skull — romarna kom hit för att bada och kurera sig. Platsen står på Unescos världsarvslista sedan 1988.

Längst in finns Kleopatras antika pool, där man simmar i varmt källvatten mellan nedsjunkna marmorkolonner från en jordbävning för länge sedan. Vi hade inte tid att ta ett dopp här, men för många som kommer hit ligger det högt på deras bucket list! Läs mer om Pamukkale i detta reportage.

Vem passar den här rutten för?

Om du älskar varma bad och intressant historia, och vill se mer av Turkiet än bara Istanbul, då är det här en nästan perfekt rutt. Det är lugnare än Istanbul. Mindre puls, och hotell med fokus på välmående, termalbad och såklart mängder av behandlingar av olika slag — inte minst hammam, med den klassiska behandlingen med scrub och tvålmassage.

Termalvattnet anses ha avslappnande egenskaper, och har man besvär med exempelvis reumatism ska det vara extra välgörande. Jag kan inte uttala mig om det, men jag kan säga att det är skönt att ligga i en varm pool efter en dag på benen bland ruiner. Jag återkommer med ett eget reportage om termalbaden.

En sak ska jag dock vara ärlig med: maten vi åt på resan höll generellt inte samma nivå som den jag tidigare upplevt i Istanbul. Undantagen var middagen på Garson Şükrü i Denizli och maten på Gaia by the Sea, som båda var riktigt bra. Men det är naturligt — mindre städer har inte samma utbud som en storstad, och stora all inclusive-hotell är sällan kända för sin mat. Är du foodie och vill uppleva turkisk mat när den är som bäst, stanna i Istanbul. Men vill du se ett par av Turkiets mest intressanta historiska platser och fokusera på termalbad och behandlingar så är detta en perfekt rutt!

Denna rutt var ganska komprimerad, men det var intressanta platser. Åker man på egen hand skulle jag ha klart mer tid på varje plats. Gillar man historiska platser är Pamukkale givet, även om det ligger längst bort. Vill man snarare hålla sig vid kusten och njuta av de varma thermalbaden kan man med fördel skippa den delen och lägga mindre tid på transport.

Hur är vädret i Turkiet i oktober?

Vi var där i mitten av oktober, och vi hade helt enkelt otur med vädret. Veckan innan vi kom hade det varit sol och 24 grader. Veckan efter att vi åkt hem visade prognosen sol och dryga 20 igen. Vi fick molnigt och mellan 15 och 20 grader i stort sett hela tiden.

Så oktober kan absolut vara en bra månad — men det är en chansning. Vill du vara säker på sol och värme utanför högsäsong skulle jag hellre välja september. Då är chansen till bra väder betydligt större, samtidigt som du fortfarande ligger efter högsäsongen: mindre trängsel på platserna och ofta lägre priser på hotellen.

Hyra och köra bil i Turkiet

Vi åkte runt som grupp med chaufför, så jag körde inte själv. Men Turkiet är ett perfekt land att se med hyrbil. Stora, breda vägar och ett lugnt tempo i trafiken.

Rutten vi tog lämpar sig dessutom väl för egen bil: etapperna är korta, det mesta går på motorväg, och den längsta sträckan — från kusten in till Denizli — tar runt två och en halv timme. Tänk dock på att det kostar extra att lämna hyrbilen i en annan stad än där du hämtade ut den, runt 1000-1500 sek.

Resan var en pressresa arrangerad av Turkiets turistbyrå

Läs mer om denna resa till västra Turiket



Lämna ett svar

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här

Senaste reportagen

Nedan finner du de senaste reportagen på bloggen!

Läs mer

Resa till Egypten igen – det trodde jag aldrig

Egypten låg länge högst upp på min bucketlist. För 25 år sedan åkte jag dit med min fru...

Stockholm Open med Emirates – kvartsfinaler och middag i Teatergrillens pop-up

Just nu pågår Stockholm Open, och Emirates är en av huvudsponsorerna. Jag har flugit med Emirates flera gånger...

Vinlunch med Hamilton Russell på Astoria

Om du gillar riktigt bra Bourgogneviner vet du säkert också att de ofta kostar en hel del. Jag...

Mario’s Taverna & Café i Arlandastad – italiensk lunch nära Arlanda

Efter vår långhelg i Rom flög vi tillbaka till Stockholm. Den här gången reste hela familjen tillsammans, eftersom...