I mitt tidigare reportage om Piemonte skrev jag om, vingårdar, små byar, Barbaresco, Barbera och långa måltider. Men när jag tänker tillbaka på resan är det ändå Barolo jag minns tydligast.
Elcykel genom Barolo-dalen
Vi tog oss dit med elcykel, vilket är ett underbart sätt att utforska Barolo med omgivningar på. Vägarna går upp och ner mellan vinfälten, ibland med byn framför sig och ibland med hela dalen nedanför. Hade vi åkt bil hade mycket passerat för snabbt, och hade vi gått hade vi inte hunnit lika långt. Backarna blev lagom jobbiga, men aldrig så tunga att de tog över.
Det bästa var att vi kunde stanna när vi ville – fota, titta ut över dalen och cykla vidare utan någon större plan. En av de finaste stunderna var när vi kom upp till en utsiktspunkt över dalen i solnedgången och stod där med ett första glas Barolo och såg ut över kullarna, vinrankorna och byn nedanför.
Barolo är mer än en känd etikett
Innan man kommer hit är det lätt att tänka på Barolo som bara ett stort namn. Ett vin som kallas ”King of Wines”, som dyker upp på vinlistor och brukar beskrivas som ett av Italiens mest klassiska röda.
På plats blev det mer konkret. Byn är inte stor, men det finns gott om vinbarer, restauranger och små vinbutiker, och vingårdarna är hela tiden nära. Man kan ta ett glas i byn och några minuter senare stå med utsikt över dalen. Det fina är att det aldrig kändes som en plats som bara lever på sitt namn – det är fortfarande en liten by med lugna gator och odlingarna runt hörnet.
Och man behöver inte boka upp hela dagen med avancerade provningar för att få ut något av besöket. Det räckte långt att cykla runt, stanna vid en utsiktsplats och bara vara där en stund. Man behöver såklart inte åka hela vägen till Barolo för att smaka det – ett enkelt sätt att uppleva Piemonte hemma i Sverige är att beställa hem några goda flaskor Barolo från Bottle Hero.
Vad som gör vinet speciellt
Barolo görs på Nebbiolo, samma druva som ligger bakom Barbaresco, men upplevs ofta som stramare och kraftigare. Det är inte alltid ett vin som är enkelt direkt, särskilt inte när det är ungt. I glaset kan man hitta körsbär, rosor, kryddor, tobak och läder, ibland mörkare toner som choklad eller torkade örter.
Middag i solnedgången
Efter det första glaset barolo avslutade vi med middag i solnedgången. Ingen avancerad matupplevelse, men kombinationen av mat, vin och utsikt är svårslagen!
Barolo passar nämligen bäst tillsammans med mat. Det passar till mycket av det Piemonte är känt för: tryffel, tajarin, svamp, långkok, kött och lagrade ostar. Mat med mycket smak, utan att det behöver bli krångligt. Det är nog så jag helst dricker Barolo – inte som ett vin man bara sitter och analyserar, utan som en del av en middag.
Den lokala vermouthen
En annan sak jag minns från Barolo var den lokala, lagrade vermouthen. Jag hade mest tänkt på vermouth som något använder i en Negroni, men här blev det något annat. Den var mer nyanserad än jag väntat mig och väldigt god att dricka som den var – en bra påminnelse om att Piemonte inte bara handlar om de stora röda vinerna.
Ah, nu längtar jag tillbaka till Piemonte. Men nu får jag nöja mig med Piemonte i ett glas här hemma!
