Hunter’s Wines firar 20 år på Systembolaget – Vinmakarlunch på nya Restaurang Slussporten

När jag ska laga en ambitiös middag brukar jag först bestämma vad jag ska laga och sedan välja ett vin som passar till. Men på en vinmakarmiddag gör man tvärtom. Man börjar med vinerna och väljer sedan maten som passar bäst till dem. Det var upplägget när Hunter’s Wines från Marlborough på Nya Zeeland bjöd in till vinmakarlunch på nya Restaurang Slussporten vid Slussen i Stockholm. Anledningen var att det i år är 20 år sedan Hunter’s Sauvignon Blanc lanserades på Systembolaget.

På plats var också James Macdonald, chefsvinmakare och vice vd på Hunter’s Wines. Under lunchen fick vi prova både aktuella och äldre årgångar. Köket på Slussporten hade utgått från rätter på sin befintliga meny och valt ut de serveringar som bäst matchade de olika vinerna.

Hunter’s Wines – en pionjär från Marlborough

Hunter’s Wines grundades 1979 av irländaren Ernie Hunter och tillhör pionjärerna i Marlborough, regionen som senare skulle bli världsberömd framför allt för sin Sauvignon Blanc. Efter Ernies bortgång drevs vingården vidare av hans fru Jane Hunter. Idag finns även nästa generation med i verksamheten och James Macdonald har rollen som chefsvinmakare och vice vd.

I Sverige är det framför allt Hunter’s Sauvignon Blanc många känner igen. I år är det 20 år sedan vinet för första gången kom in på Systembolaget, och det var anledningen till dagens lunch.

Först vinet – sedan maten

Det roliga med den här typen av lunch är att man kan vända på hur man normalt tänker kring mat och vin. Ofta börjar man med maten. Man bestämmer vad man ska laga och går sedan till Systembolaget för att hitta ett vin som passar. Här var vinerna från Hunter’s utgångspunkten. Köket på Slussporten utgick sedan från sin befintliga meny och valde de rätter som bäst matchade vinerna som skulle serveras. Det är också ett kul sätt att tänka hemma. Har man ett vin man verkligen tycker om kan man börja med flaskan och sedan fundera på vilken mat som passar bäst till just det vinet.

MiruMiru – prisvärt bubbel med löjrom och Västerbottensost

Vi började med Hunter’s MiruMiru, ett mousserande vin som görs enligt traditionell metod, alltså samma metod som används för champagne. Vinet har fått ligga 24 månader på jästfällningen.

Det här tyckte jag var ett riktigt gott, friskt och prisvärt bubbel, som ligger runt 159 kronor på Systembolaget.

Till vinet serverades en petite choux med Västerbottenscrème, löjrom, dill och citron. Ett perfekt litet tilltugg till det friska bubblet. Sältan från löjrommen och den fylliga Västerbottenscrèmen möttes fint av vinets syra och bubblor, medan citronen knöt ihop smakerna.

Sauvignon Blanc med både friterat och ostron

Nästa servering kretsade kring vinet som var själva anledningen till 20-årsfirandet – Hunter’s Sauvignon Blanc.

Hunter’s gör en Sauvignon Blanc med lite mer komplexitet än den allra mest typiska, explosivt fruktiga Marlborough-stilen. Vinet har först legat på ståltank och därefter fått tid på äldre ekfat som tidigare använts till Chardonnay. Resultatet är en elegant och frisk Sauvignon Blanc med hög syra, men samtidigt lite mer komplexitet.

Till vinet kom två olika små serveringar. Den första var en friterad munk med tomatsalsa, boquerones och rostade mandlar. Den andra var ett pocherat ostron med sojasmör och jalapeño. Riktigt läckert och perfekt matmatchning till vinet.

Det var ett bra exempel på hur användbar den här typen av Sauvignon Blanc kan vara till mat. Syran fungerade perfekt för att lätta upp den fetare friterade serveringen, samtidigt som vinets friskhet och komplexitet fungerade fint tillsammans med ostronet och dess mer komplexa smaker.

Vi fick prova Hunter’s Sauvignon Blanc från 2020 och 2025 sida vid sida. Det intressanta var att de två årgångarna smakade förvånansvärt lika trots att det skiljer fem år mellan dem.

Det blev ett bra exempel på hur Hunter’s arbetar för att hålla en konsekvent stil år efter år. Tycker man om vinet idag kan man alltså köpa nästa årgång och känna igen samma stil och karaktär. Här var det inte utvecklingen av ett vin vi jämförde, utan hur lika två olika årgångar kan smaka.

Riesling och hiramasa – en av lunchens friskaste kombinationer

Den tredje serveringen var hiramasa med tiger’s milk, äppelmust, grön shiso, koriander, forellrom, rödlök och rättika. Det här var en otroligt frisk och fräsch rätt, men samtidigt med många olika och ganska komplexa smaker. Till den serverades Hunter’s Riesling, och kombinationen satt perfekt.

Rieslingen har hög syra men är inte helt knastertorr, utan har omkring sex gram restsocker per liter. Det ger en fin balans mellan syran och den lilla restsötman och gör vinet väldigt användbart till mat. Just till den här rätten, med syra, sälta, örter och många olika smaker, fungerade det riktigt bra.

Två Pinot Noir till en fantastisk agnolotti

Sista matserveringen blev en av lunchens höjdpunkter. En otroligt god agnolotti fylld med långkokt fläsk och serverad med Gammel Knas, ricotta, vitlöksstekt kantarell och Vin Jaune-beurre blanc. Till pastan fick vi två olika Pinot Noir: Hunter’s Pinot Noir 2025 och Offshoot Pinot Noir 2024.

2025:an var den mer klassiska av de två. En väldigt bra Pinot Noir som fungerade precis som man vill tillsammans med den mustiga pastarätten. Men det verkligt spännande vinet för mig var Offshoot Pinot Noir 2024. Det kommer från en enskild vingård och har fermenterats med hela klasar, alltså även med stjälkarna tillsammans med druvskalen. Det gav vinet en annorlunda karaktär och struktur. Det här var faktiskt en av de mest intressanta Pinot Noir jag har smakat på länge. Tillsammans med den fläskfyllda agnolottin och kantarellerna blev det en riktigt bra avslutning på den matigare delen av lunchen.

Chokladtryffel med smak av nypon

Efter alla vin- och matkombinationer behövdes faktiskt inget mer vin. Lunchen avslutades istället med en chokladtryffel med smak av nypon och en kopp svart kaffe. Efter flera olika viner och ganska komplexa kombinationer var det precis lagom. Chokladen, nyponsmaken och det svarta kaffet blev en perfekt avrundning på lunchen.

Första besöket på nya Restaurang Slussporten

Lunchen blev samtidigt mitt första besök på Restaurang Slussporten, som är ett nytt tillskott vid Slussen i Stockholm. Eftersom köket den här gången utgick från rätter som redan finns på restaurangens meny blev lunchen också en bra första introduktion till vad Slussporten faktiskt lagar.

Jag gillade det jag fick prova. Det finns mycket smak och flera ganska avancerade kombinationer, men utan att det känns tillkrånglat. Agnolottin med långkokt fläsk och kantareller var min favorit bland de större serveringarna, men nivån var hög genom hela lunchen. Det här är definitivt en restaurang jag är nyfiken på att komma tillbaka till och testa mer av.

Viner jag gärna dricker igen

Det jag framför allt tar med mig från lunchen är att Hunter’s håller en riktigt bra nivå över flera olika typer av vin. MiruMiru var en av överraskningarna. Ett friskt och väldigt prisvärt mousserande vin från Nya Zeeland som jag utan tvekan skulle kunna servera istället för champagne. För runt 159 kronor tycker jag att man får väldigt mycket vin för pengarna.

Sauvignon Blanc höll också riktigt bra nivå. Jag gillar att den har hög syra och friskhet, men samtidigt lite mer elegans och komplexitet än många Sauvignon Blanc från Marlborough.

Och så Pinot Noir-vinerna, där framför allt Offshoot Pinot Noir 2024 stack ut som ett av de mest intressanta Pinot Noir jag har provat på länge. Den är dock svår att få tag på hemma i Sverige, så desto roligare att prova den så här!

Tack till Hunter’s som bjöd in till denna härliga lunch!

Se ett klipp från lunchen

Fler winemakers dinnners

• Winemakers dinner med Kai Schubert på Köket vid Bordet
• Winemakers dinner med Fontanafredda på Capannone
• Winemakers lunch på Animo med El Pacto Rioja – Modern Rioja
• Winemakers Dinner med Bolla på Restaurang Macelleria
• Vinmakarlunch med Hacienda López de Haro – modern Rioja på restaurang Bord
• Wine maker’s lunch med Ophélie Michaud från Mouton Cadet.