Efter ett par underbara dagar i Gastein satte vi oss på tåget och rullade västerut i Österrike, ner genom Tyrolen tills dalen smalnade av och bergen tornade upp sig på båda sidor. Målet var Zams och grannstaden Landeck, längst västerut i hela Tyrolen, där staden vaktas av sitt eget slott uppe på klippan.
Det här är en trakt som är omtalad för tre saker: örter, häxor och plommonbrännvin. Landeck själv är en pittoresk liten alpstad vid floden Inn, med trånga gränder, maffig utsikt från den gamla borgen och ett fint hotell med stor utomhuspool!
Hotel Jägerhof i Zams
När vi klivit av tåget åkte vi direkt till Hotel Jägerhof i Zams, som skulle bli vår bas i byn. Ett riktigt fint fyrstjärnigt hotell med rymliga, fräscha rum, en härlig utomhuspool och ett stort inomhusspa med bastur – både för oss som föredrar badkläder och så klart en nakenbastu, en självklarhet i Österrike!
Efter incheckningen åt vi middag i deras bufférestaurang. Personligen är jag ingen fan av buffé, men när jag väl hamnar på en sådan brukar jag försöka skapa min egen meny – och den här gången lyckades jag riktigt bra. Antipasti till förrätt, nystekt fisk direkt från stekbordet med en potatissallad till varmrätt, lite lokala ostar som, var riktigt bra och desserten äppelkaka med vaniljspås och jordgubbar serverades vid bordet.
Vandring och picknick vid Kronburg
Nästa morgon startade vi med en god frukost på hotellet. Man kunde ta in äggrätter på beställning, en maskin där man kunde göra sin egen juice på morötter, äpple och selleri. Det fanns massor med färsk frukt och nybakat bröd med massor av olika pålägg. En perfekt uppvärmning inför det som skulle bli resans längsta vandring.
Här Zams/Landeck är vandringlederna inte lika dramatiska som det vi upplevt i Gastein – större delen av vandringen gick på vägar och skogsstigar som liknar det vi har i Sverige. Fina, men inte direkt den och magiska utsikt jag tänker på när man talar om vandring i Alperna uppe på alptoppar!
Efter ett par timmar kom vi fram till Kronburg. Det är en medeltida borgruin som tronar på en brant klipphäll mellan Zams och Schönwies, ungefär 350 meter över Inndalen. Strax nedanför ligger den vackra kyrkan Maria Hilf och värdshuset Kronburg.
Det finns alltså en restaurang vid den gamla kyrkan här, men vi skulle vidare uppåt. Innan denna stigning fyllde vi våra vattenflaskor från en naturlig källa, vars vatten sägs ha magiska, läkande egenskaper.
En guide kom körande med en bil fullastad med picknickkorgar och filtar, som vi fick bära ända upp till bergstoppen där själva ruinen ligger. Den sista biten var jobbig – en brant stig som tar musten ur benen – men så värt det. Från toppen har man en underbar utsikt, och här kände man verkligen att man var i Alperna. Kronburg räknas som en av de allra finaste platserna i tyrolska Oberland, och det förstår man när man står där uppe.
Vi pustade ut och åt en riktigt god picknick med lokala delikatesser: korvar, ostar, bröd, frukt, vin och choklad. Och som avslutning – en plommonsnaps.
Det är nämligen plommonsnapsen som gjort den här trakten berömd. Strax ovanför Landeck, på en solig terrass drygt tusen meter upp, ligger den lilla byn Stanz. Knappt 600 invånare – men över femtio brännerier. Här växer det berömda plommonet ”Stanzer Zwetschke”, och byn brukar kallas Österrikes första brännardorf, alltså destilleribyn framför andra. Snapsen som görs här är ren och oparfymerad, hantverksmässigt bränd i små satser av just det här plommonet.
Mätta och belåtna fortsatte vi vandringen, förbi ängar och den hjärtformade lilla sjön Tramser Weiher, tillbaka mot hotellet. Då var jag riktigt mör i kroppen, så det var perfekt att slappna av vid hotellets utomhuspool med en magisk utsikt över alptopparna, ta en lång bastu, och jag unnade mig till och med en lång helkroppsmassage. Helt perfekt efter all vandring.
En häxvandring i kvällsljus
Vi åt hotellets middagsbuffe även den andra kvällen och efter middagen gav vi oss ut igen – nu på en guidad häxvandring i skymningen.
Det är häxan Stase som det handlar om här. Sägnen berättar om bondkvinnan Anastasia, som med tiden blev känd som den legendariska häxan Stase, och under vandringen tog guiden oss genom de gamla originalplatserna och berättade vad som hänt henne, och vad folk fortfarande säger om henne idag.
Och det är här örterna kommer in. För det var sällan slumpen som avgjorde vem som pekades ut som häxa. Ofta var det just de kunniga kvinnorna – bondhustrur, barnmorskor och ”kloka gummor” som Anastasia – som visste vilka växter som lindrade feber, stillade nerver eller hjälpte ett barn till världen. Trakten runt Zams är ett rent eldorado för örtälskare; bara i Alperna växer omkring 13 000 olika växtarter, och kunskapen om dem gick i arv från kvinna till kvinna.
Idag har Zams sin egen ”örthäxa”, Zammer Kräuterhex Michaela Thöni-Kohler, som leder örtvandringar och håller hus i en mer än hundra år gammal lada – Kräuterstadl – där vilda örter torkas och förvandlas till teer, tinkturer, salvor, sirap, örtsalt och rökelse. Mycket av det som en gång lät farligt och hemlighetsfullt visar sig vara rena vardagsapoteket: valeriana och lavendel som lugnar, kamomill som dämpar inflammation och mildrar en sval hals.
Det guiden lyfte fram som var mest intressant är att Tyrolen och Sverige hör till de platser som behandlade kvinnor mest rättvist under häxprocessernas mörka tid. Att stå i en alpby och höra det, med doften av örter i kvällsluften, kändes märkligt hoppfullt.
Zammer Lochputz
Nästa morgon startade vi med frukost, checkade ut från hotellet och begav oss till Zammer Lochputz, som är en smal, djup klyfta strax utanför Zams, urgröpt under århundraden av bäcken Lötzbach. Klyftan kallades länge bara ”Zammerloch” och var förr förbehållen klättrare, men idag tar man sig in i den vilda naturen via en hel labyrint av tunnlar, stigar, broar och hängbroar. Det delas ut hjälmar vid ingången, och rundan tar ungefär en timme.
Mest maffigt är det trettio meter höga vattenfallet, där Lötzbach störtar ner i djupet. Ovanför fallet sitter klyftans namne: en klippformation i form av ett tjurhuvud, ”Lochputz”, som vakar över en förstenad vattennymf. Kring platsen ringlar sig flera sägner – den mest kända handlar om en hårdhjärtad gammal smed, en nymf och en herde. Herden och nymfen blev förälskade, men smeden manipulerade hängbron, och herden omkom i klyftan. Än idag kan man, säger man, se både tjurhuvudet och ett flickansikte format av vattnet – ett minne av deras outlevda kärlek.
Innan rundvandringen berättas hela legenden i en video som man får se innan man kollar in vattenfallet, och längs vägen passerar man också ett av Tyrolens äldsta kraftverk.
Lunch på Gasthof Greif
Vi avslutade med en traditionell lunch på Gasthof Greif. En kall, fräsch Weissbier till att börja med, och en riktig vårklassiker: sparris med hollandaisesås, fläskfilé och färskpotatis. Riktigt gott. Som avrundning den legendariska lokala snapsen från Zams.
Mätta, trötta i benen och fyllda med massor av intryck åkte vi sedan till tågstationen för att resa hemåt. Detta tredje stopp på resan, efter Gastein, blev en annorlunda men mycket intressant avslutning. Resan till Österrike på sommaren gav verkligen mersmak – det här vill jag göra igen!
Tipsen om Zams/Landeck i korthet:
- Bo på Hotel Jägerhof i Zams (bastu och pool är underbart efter vandring).
- Vandra till Kronburg och ta med picknick hela vägen upp till ruinen.
- Gå den guidade häxvandringen i skymningen.
- Besök Zammer Lochputz – ta den guidade visningen.
Resan till Österrike var en pressresa arrangerad av Österrikes turistbyrå. Tankar och åsikter som alltid mina egna.
Läs mer om Österrike på sommaren
- Vandringsresa till Österrike!
- Filmfestival i Bad Hofgastein
- Vandring i Österrike
- Tågresa till Österrike
- Spahotell i Salzburg
- Saker att göra i Salzburg
- Ölhallar i Salzburg – tio tips för ölälskaren
- Michelinkrogar i Salzburg – jag provar 1-stjärniga restaurang Esszimmer
- Boutiquehotell i Salzburg med stor takterrass – Hotel Stein
