Jag har besökt flera vingårdar i Grekland, så det var kul att få lära mig mer om grekiska viner av en riktig expert. Under eventet The Flavours of Greece på Finland House i Stockholm hölls en masterclass där vinexperten Anders Melldén gick igenom Greklands olika vinregioner. Sedan provade vi sex viner och en kumquatlikör från Korfu. Masterclassen var en del av Stockholm Greek Month, som pågår hela november, och provningen började med lite historia.


Ett gammalt vinland med en ny vinindustri
I Grekland har man gjort vin i ungefär 6 000 år, och kunskapen spreds därifrån runt Medelhavet. Under antiken drack man vin på symposier, ofta kryddat, sötat eller gjort på torkade druvor och lagrat i amforor. Sedan kom århundraden av osmanskt styre, följt av världskrig och ekonomiska kriser. Det som finns i dag beskrevs träffande som en nygammal vinindustri.
Några siffror att ha med sig:
- Cirka 65 000 hektar vinodlingar, runt 100 000 om man räknar med russin och bordsdruvor
- Omkring 1 200 vinerier och 180 000 odlare
- 33 skyddade ursprungsbeteckningar (PDO)
- Ungefär 90 procent inhemska druvsorter
Det sista är det som gör grekiskt vin intressant. Här finns Assyrtiko, Xinomavro, Agiorgitiko, Moschofilero, Malagousia och Robola i stället för samma druvor som överallt annars. Klimatet är varmt och torrt och jorden ofta stenig, mager och kalkrik. Höjden på odlingarna spelar stor roll för att vinerna ska behålla sin friskhet.
Det unika med grekiskt vin just nu
Jag frågade Anders Melldén vad som egentligen gör grekiska viner unika. Hans svar var att det är satsningen på lokala, traditionella druvor som inte odlas någon annanstans. De som söker sig till grekiskt vin är framför allt de riktigt vinintresserade, specialister och nyfikna som vill hitta något udda.


Det gemensamma för många av producenterna är att de är små. Det är ofta boutiquevinerier som tar fram nya, intressanta viner på gamla grekiska druvsorter. Det stämde väl med det vi hade i glasen: av de sju producenterna var flera små familje- och boutiquevinerier.
Grekiska viner – Masterclass – Vinerna vi provade
1. Grampsas Winery – Riza tou Vounou, Avgoustiatis 2024
Avgoustiatis har fått sitt namn av att druvan mognar redan i augusti. Det här är ett traditionellt rött vin från Zakynthos, gjort av en familjeägd vingård och lagrat tolv månader på fat. Det var fruktigt och bärigt, torrt och elegant, med lite ektoner och en kryddig ton från fatet. En bra start och en druva jag gärna provar igen.

2. Sclavos Winery – Vino di Sasso, Robola of Kefalonia 2025
Kefalonia ligger i Joniska havet, närmare Italien än man kanske tror, och det italienska namnet på vinet känns logiskt. Robola odlas här på höga lägen. I glaset fick jag krusbär och en lite fet, oljig struktur, och vinet kändes fylligt för att vara en så frisk druva.
3. 1979 Wines – Kallos Arche, Assyrtiko 2021
Det här var dagens mest udda glas: en retsina gjord på Assyrtiko. Retsina är en traditionell grekisk benämning där man tillsätter kåda i vinet under jäsningen. Kådan får bara komma från aleppotall, i det här fallet från kusten i Halkidiki. Tallen märktes tydligt, och det fanns nästan något örtigt, som oregano. Jag hade aldrig provat något liknande. Roligt att ha gjort det, men det blev ingen favorit.
4. Klonas Boutique Winery – Lofos, Xinomavro 2022
Xinomavro från Makedonien har hög syra och hög strävhet. Den jämförs ofta med Nebbiolo, och stilen påminner om de lättare, syradrivna rödviner som är populära just nu, i samma anda som Pinot Noir. Ett trendigt vin, helt enkelt. Vingården beskriver sin produktion som hållbar men inte ekologisk, vad det nu innebär i praktiken.
5. Theotoky Estate – Theotoky Cuvée Speciale Bio, Robola 2022
Nu till Korfu, som är en relativt stor vinproducent för att vara en ö, med allt från små garagevinerier till större gårdar. Det här vinet drar lite åt naturvinshållet. Det var friskt, med toner av persika och citrus, och riktigt gott. Det var min klara favorit bland de vita vinerna.
6. Orealios Gaea – San Gerasimo, Robola 2025
Ytterligare en Robola från Kefalonia, och den visar hur olika druvan kan bli. Här var det helt friskt med hög syra och lätta toner av krusbär. Ett elegant vitt vin.
7. Th. Vassilakis & Sons – Liqueur Kumquat
Sista glaset var inget vin utan en likör på kumquat, den lilla citrusfrukten som kallas Korfus gyllene frukt. Den kom ursprungligen från Asien men trivs på nordvästra Korfu och har i dag skyddat ursprung. Där odlas runt 140 ton om året, som blir likör, marmelad, godis och skedkonfekt. Likören var otroligt söt och smakade närmast som sockerlag. Den är inget jag skulle dricka rent, men den skulle fungera fint som sötning i en cocktail!


Sammantaget om denna Masterclass om Grekiska viner
Det var kul att under ledning av en riktig expert få lära mig mer om grekiska viner. Flera av vinerna var helt klart goda, och dem skulle jag gärna köpa och bjuda på om de fanns att få tag på i Sverige. Min favorit var Theotokys Robola från Korfu, medan retsinan får räknas som en upplevelse snarare än något jag letar upp igen.
Det var också en stor skillnad mot de viner jag har druckit på plats i Grekland, som oftast varit av en helt annan och mycket enklare karaktär. De passar perfekt i solnedgången på en grekisk ö men smakar inte lika bra hemma i ett novemberkallt Stockholm. Det gjorde däremot många av vinerna på den här provningen.
The Flavours of Greece pågår under hela Stockholm Greek Month, 1–30 november.
Läs mer om vin från Grekland
FAQ – Grekiska viner
Grekiska viner görs till cirka 90 procent på inhemska druvsorter som sällan odlas någon annanstans. Grekland har gjort vin i ungefär 6 000 år och har i dag cirka 65 000 hektar vinodlingar och omkring 1 200 vinerier, många av dem små familje- och boutiquevinerier.
De viktigaste vinregionerna är Makedonien, Trakien, Epirus, Thessalien, Centrala Grekland, Peloponnesos, Joniska öarna, Egeiska öarna (med Santorini) och Kreta.
Viktiga vita druvor är Assyrtiko, Savatiano, Roditis, Moschofilero, Malagousia, Robola och Vidiano. Savatiano är den mest odlade vita druvan och används ofta till retsina.
De viktigaste röda druvorna är Xinomavro, Agiorgitiko, Liatiko och Mavrodaphne. Internationella sorter som Cabernet Sauvignon och Merlot odlas också, ofta i blend med grekiska druvor.
Assyrtiko är Greklands mest kända vita druva och kommer ursprungligen från Santorini. Den ger torra, mineraliska viner med hög syra och odlas i dag även på fastlandet, bland annat i Makedonien.
Xinomavro är en röd druva från norra Grekland, främst Naoussa och Amyntaio i Makedonien. Vinerna har hög syra och hög strävhet och jämförs ofta med Nebbiolo från Piemonte.
Retsina är ett traditionellt grekiskt vin där kåda från aleppotall tillsätts under jäsningen, högst 1 procent av totalvolymen. Det ger toner av tall och örter. Retsina är en skyddad traditionell benämning och får bara göras i Grekland.
Joniska öarna är kända för vita Robola från Kefalonia, men här odlas även Muscat, Mavrodaphne och lokala röda druvor som Avgoustiatis från Zakynthos. Korfu har både små garagevinerier och större gårdar.
Kreta är en av Greklands största vinregioner. Viktiga druvor är vita Vidiano och Vilana samt röda Liatiko, Kotsifali och Mandilaria.
Ja. Kända söta viner är Vinsanto från Santorini, Mavrodaphne of Patras från Peloponnesos och Muscat of Samos från Egeiska öarna.
PDO (på grekiska ΠΟΠ) är en skyddad ursprungsbeteckning med strikta regler för område och druvor. Grekland har 33 PDO. PGI (ΠΓΕ) är en skyddad geografisk beteckning med friare regler.
Maj till oktober är bäst. Skörden pågår vanligtvis från slutet av augusti till början av oktober, då vingårdarna är som mest levande. Många mindre vinerier har begränsade öppettider på vintern.
En enklare vinprovning kostar ofta cirka 10–30 € per person, med mat eller premiumviner mer. Priserna kan variera med vingård och säsong. Boka i förväg, eftersom många vinerier är små familjeföretag och kända gårdar på Santorini kan vara fullbokade på sommaren.
Ja, Systembolaget har ett mindre urval grekiska viner, ofta cirka 100–250 kr per flaska, men priser och sortiment varierar. Fler viner finns i beställningssortimentet eller via importörer.
Friska vita viner som Assyrtiko och Robola passar till fisk, skaldjur och meze. Xinomavro och Agiorgitiko passar till lamm, grillat kött och moussaka. Retsina är klassiskt till salta tilltugg och friterad fisk.

