Jag slank ner till Kyotos bargator – gion – som bara ligger fem minuter från mitt hotell. Väldigt annorlunda utbud av barer etc här. I vanliga hus finns bar efter bar på alla våningsplan, helt dött utanför men livlig bar om man öppnar dörren. Massor av gentlemens clubs där det kostar 5-10.000 yen att gå in, andra där det kostar ännu mer för en viss tid.
Jag var inte ute efter den typen av bar och gick av en händelse in den här skumma gränden.
Längst in fanns en bar där jag gick in. Där satt två japaner som blev lite förvånade när jag sa hej.
Beställde in en sake – som jag inte testat tidigare här. Jag fick en instruktion på hur jag skulle dricka det överfyllda glaset.
Sedan gick japanerna och ersattes av en familj med trevliga amerikaner som efter tre dagar i Kyoto redan utsett denna bar till sin favorit. Grymt trevliga ägare till baren som även var bra på engelska.
Men, jag kan ju inte stanna på en och samma bar hela kvällen hur trevligt det än är, så jag fortsatte min ensamma vandring i gion. Tydligen så är de flesta klubbar endast för japaner, så det är ingen inkastare som jagar en vilket är skönt.
Anyway, efter en stund hittade jag en fransk whiskybar – ”H du pont” med ett grymt utbud och en väldigt trevlig bartender.
Här fanns min absoluta favoritwhisky Springbank. Här i en Duncan Taylor dimensions, 18 årig.
Och även en annan favorit – Glenfarclas – här en private reserve från 2003.
